.

Puh... Kunde inte för mitt liv tro att livet som heltidsarbetande tvåbarnsmamma skulle vara så jobbigt och slitsamt. Jag har "bara" arbetet i två månader och jag kan erkänna att jag redan längtar till semestern. På vardagarna slits jag mellan arbete och dagistider. Ett arbete där förväntningarna är höga och där man skall prestera och leverera. Och däremellan har jag ständigt dåligt samvete gentemot barnen och de långa dagarna på förskolan. Hampus pratar i och för sig bara gott om förskolan och han trivs som fisken i vattnet. Det har heller inte varit några som helst problem med att lämna, utan grabbarna springer gladligen iväg med sin förskolekompisar och om det hinns med så får jag en puss eller en kram, men det är ingen självklarhet. Tyvärr är det inte många timmar i veckan som jag har tillsammans med barnen, 12-13 timmar på en arbetsvecka. Och det känns futtigt med tanke på att jag spenderar 47-48 timmar i veckan på jobbet. Har funderat på att gå ner på deltid, kanske 80% men tyvärr är arbetesfördelningen inte anpassad efter deltid. Det är inte någon annan som hoppar in och fyller upp min deltid. Tvärtom. Du får arbeta 100% och få betalt för 80%. Vet inte om jag tycker det är värt det? Får fundera och utvärdera:-) Jag har i alla fall världens roligaste jobb och en chef som är helt suverän! Och för att kompensera familjen och mig själv har vi bokat en resa.

Om allt går som planerat, bl a med beviljad semeser osv åker vi hit den 19 januari:

Längtar efter sol, värme och bad...

Eftersom vardagsschemat är fullspeckat så har helgerna blivit en slags oskriven helig familjetid och det finns mycket som skall hinnas med även då.

T ex trädgårdsarbete..