.

Jag har tidigare alltid tyckt att har man 1 barn så har man inga barn, har man 2 barn så har man ett helt fotbollslag. Inte riktigt så illa kanske, men jag har både känt fysiskt och känslomässigt att mitt liv (ytterligare) förändrades i och med barn nummer 2. Dels gäller det att hinna med det praktiska såsom blöjbyte, matlagning - matning, sovrutiner, tvätt, läggning osv och dels gäller det att få tid, ork och ro till att ge kärlek och närhet. Det är ingen lätt balansgång. Hela tiden skall man dessutom se till att vara rättvis.
Men jag måste erkänna att jag ändrat uppfattning - vardagslivet känns lättare och lättare ju större barnen blir. Rutinerna finns och fungerar. Bröderna leker tillsammans all sin vakna tid. Jag behöver inte alltid vara närvarande. Idag medans barnen roade sig på egen hand med att bygga med lego och köra med sina "tusentals" bilar fick jag till och med 1 timmes sovmorgon. Jag övertygad om att Hampus behöver sin lillebror och Viktor behöver sin storebror.